Att avla eller inte avla – det är frågan….

Det här med avel. Ja det grubblar man över lite titt som tätt. För min del får folk göra bäst dom vill utan att jag lägger mig i det. Klart att man undrar varför ibland, men det är inte mitt problem typ. Man har liksom fullt upp att grubbla över egna kombinationer och eventualiteter.
Men det finns undantag och det är när det gäller någon av mina hundar. Då bryr jag mig, mycket därför att jag – trots att jag emellanåt gör riskkombinationer – har lagt 30 år av mitt liv på att bygga upp ett rykte om att vara seriös, att ta saker på allvar, att vara helt öppen och ärlig med vad våra hundar drabbas av och lämnar till sina avkommor. Jag har gått ut med statistik offentligt på hemsidan, jag uppmanar valpköpare att röntga sina hundar (och jag tycker att vi har lyckats till stor del, även om inte alla röntgar så har vi kullar med 100% röntgade), att ta stor hänsyn till problem som påverkar främst hunden och i förlängningen valpköparen. 
När det gäller riskkombinationer har jag varit envis med att alla ska röntgas, hur ska jag annars veta att resultatet blev som jag tänkt? Om någon blir friröntgad i en sådan kull så innebär inte det att det automatiskt är fritt fram att smälla på varenda tik vars ägare är intresserad. Inte för mig i alla fall. Arvet finns ju där ändå. Jag har alltid varit tydlig med hur jag tänker med det. Och det är väldigt lätt att hålla med just då när man vill ha något.

I vissa fall kan det ju bli katastrofresultat, nya linjer, okända hundar, man vet inget helt enkelt. När det väl visar sig ett resultat som är riktigt deprimerande, då har man skyldighet att ta ansvar för det. Att se till att inte föra vidare problem som man känner till. Och enligt SKK’s medlemsregler alltid lämna fullständig och korrekt information om sina hundar.
Men om uppfödaren som tänkt använda en hund inte fått kännedom om problemen, så kan ju denne inte lastas. Det är viktigt att man kan ta beslut baserade på fakta och med verklig kännedom om de problem som finns. 
Låt mig ge ett exempel på hur man inte vill att det ska se ut när man gjort en riskkombination.

Statistik avkommor efter Mississippi-Missouri Kenneth x Krambjörnen’s Philosophia  
Födda: 2011-08-25

* Light My Fire                       HD: B/B  ED: 0/0  INDEX: HD 86 ED 103 (aug 2020)
(12 avkommor i Sverige, 4 röntgade: HD 2 st grad C, 2 st grad D, ED: 1 st grad 0, 3 st grad 1)

* Drops Of Jupiter                  Avlivad pga grav HD

* Calling All Angels                 SAS och Tricuspidalisdysplasi, avlivad som valp.

* Hey Soul Sister                   HD: A/D ED:0/0, turning tibia båda bak, avlivad 
pga spondylos i ryggen. Har även en ung son diagnostiserad med kraftig spondylos. 

* She’s On Fire                      Avlivad pga svår knäskada efter att ha halkat på is.

* Stay With Me                     Ej röntgad

Vi beslöt oss ändå för att prova att gå vidare på K’s Light My Fire
med en tik med bra röntgenstatistik och där alla valpar i hennes kull var ultraljudade fria på hjärtat med doppler. 
Tik: Could It Be Magic Del Basaburua

Födda: 2015-05- 09

Krambjörnen’s She’s A Pirate,                     HD: A/D, ED 0/1, Hjärta UA doppler
(avlivad pga HD besvär), icke rastypiskt temperament (bl a hög stressnivå, svår separationsångest.)
Krambjörnen’s Spanish Gold                      röntgad men ej avläst officiellt, såg ej bra ut.
Krambjörnen’s Ships In The Night              ej röntgad (vit/grå felfärgad)
Krambjörnen’s Bring Me That Horizon        ej röntgad (vit/grå felfärgad) Hög stressnivå, svår separationsångest.
Krambjörnen’s Captain Jack Sparrow        SAS, avlivad som valp

---

Övriga avkommor hos andra uppfödare har jag inte fått någon information om, utöver den som finns i hunddatan, men såvitt jag förstått har inga ultraljud på hjärtan gjorts på någon avkomma trots min ihärdiga önskan.
Kenny själv miste vi i primär lungcancer endast 4 år gammal. Lungorna fulla med cancer alltså. Och han har inte andats in cigarettrök el liknande.

Ser det här bra ut tycker ni? Nej, det gör det verkligen inte. 
Ytterligare en liknande kull är gjord i Sverige, också med rätt nedslående resultat. Mor var Kennys syster Kiss For You och far Krambjörnen’s Moment Of Truth. Statistik hittar ni på Yalatkits hemsida samt SKK Avelsdata. Utöver HD och ED förekom hjärtfel (grav VAS*, aortainsufficiens samt missbildade klaffar). Det har även dykt upp problem med alltifrån urinvägar till temperament mm. 
Tyvärr så mycket problem att vi valt att inte gå vidare på den här familjen. Ett tråkigt beslut, att behöva lägga ner allt man satsat både ekonomiskt och känslomässigt, men absolut nödvändigt för framtida valpköpare och framför allt hundar som man inte vill ska drabbas av onödigt lidande.  
Det är inte alla som ser saken på det sättet, ibland är det av någon obegriplig anledning så superviktigt att “säden sprids” bara. Viktigt för vem kan man undra………

Det är dock min bestämda åsikt att min riskkombination i det här fallet var ett misslyckande och att inget avelsarbete bör fortgå från den här kombinationen. Åtminstone inte om man inte har för avsikt att göra ultraljud och röntga alla avkommor samt informera valpköpare om den ökade risken för problem. Ägare till den enda överlevande hunden har informerats om problemen och uppmanats att informera om dem vidare. Om så har skett vet jag inte, min tanke var ju att om de som är intresserade får veta om alla problem och sjukdomar så skulle man avstå från att avla på det. Men avlat har man gjort och det finns bara två möjliga förklaringar till det. 

Faktum är att ingen hund är unik. Känslomässigt kan de visst vara det, alldeles väldigt unika, men avelsmässigt? Nej, det kommer alltid nya och bättre hundar (och sämre förstås). 
Men ibland önskar jag att man kunde visa på en bild all den sorg och förtvivlan och bedrövelse vi gått igenom i detta. Och då har jag inte ens tänkt på den ekonomiska förlusten. Jag tror det skulle avskräcka även den mest hårdhudade. Det är inget jag önskar min värsta ovän ens en gång.

Om du vill ha mer information om min uppfödning och mina tankar så vänligen kontakta mig via telefon 076-8355765. Ordet är fritt. Jag blir tacksam över all information som rör våra Krambjörnar, oavsett om den är bra eller dålig. Din information hjälper oss att ta väl genomtänkta beslut som förhoppningsvis främjar rasen och ger friskare hundar med ett långt okomplicerat liv. Så hör gärna av dig, jag är bara ett samtal bort. 

Förklaring över förkortningar i texten
HD – Höftledsdysplasi
ED – Armbågsdysplasi
SAS – Subvalvulär Aortastenos
VAS – Valvulär Aortastenos

En notering bara, när jag pratar om hjärtfel på våra så gäller det inte kardiomyopati, det har vi aldrig råkat ut för, men det är också ett vanligt förekommande hjärtfel på newfoundlandshund.
Många av defekterna rörande hjärtat kan inte upptäckas med vanlig auskultation (stetoskop), de upptäcks inte förrän man gör ett ultraljud med doppler på hjärtat. Vi har haft stora problem med flera olika sorters hjärtfel i den här familjen, inga avkommor bör produceras om inte båda föräldrarna är ultraljudade. Inga valpar bör heller säljas utan att det görs ett ultraljud på hjärtat. Det är inte valpköparen som ska behöva ta smällen av medveten avel på riskkombinationer, om dom inte är fullt medvetna om risken de tar.
.
Jag är rätt säker på att vi idag fått klart för oss med vilka hundar problemet uppstod och att vi har eliminerat den från vår avel. Newfoundlandshunden är en ras med problem med hjärtat så min rekommendation är ju att alltid ultraljuda föräldradjur, det ideala vore ju också att alla valpar ultraljudas innan leverans. Men jag kan förstå problemet med kostnaden och slitet med att släpa alla valpar in och ut för undersökningen är ett mastodontjobb, svårighet att hitta en hjärtspecialist på rimligt avstånd osv. Men tyvärr är det många problem med hjärtan som inte kan upptäckas vid en vanlig valpbesiktning. En del är lindriga, andra värre och en del lindriga utvecklas till svårare grader. Vi har också haft en grövre grad SAS som inte kunde höras med stetoskop. Hade vi inte ultraljudat den valpen utan sålt honom, så hade han troligen ramlat ihop och dött framför ägaren innan ett års ålder. 
Jag vet att jag tjatar om dessa hjärtfel och det kan upplevas jobbigt, men jag lägger verkligen ingen aspekt i andras val, jag bara beskriver mina erfarenheter och mitt resonemang och vad som hänt i min avel med en viss familj. Jag vill aldrig hamna i den situationen igen.
Vi har också en oerhört bra hjärtspecialist som förklarar och som vi kan bolla tankar och funderingar med och få svar på alla frågor som uppstår. Andra uppfödare kan absolut ha andra erfarenheter och ta beslut efter andra perspektiv och parametrar. 
Olika hjärtfel har också olika arvbarhet, det är INTE så enkelt så att man bara konstaterar att en valp fick hjärtfel och då tar man föräldrarna ur avel så är problemet löst. Sorry men det fungerar inte så. T ex SAS, VAS m fl är mest sannolikt dominant nedärvt med ofullständig penetrans. Det betyder att du kan ha en hund som verkar fri med t ex ultraljud och kanske är det också, men den ofullständiga penetransen (genomslaget) gör att det inte syns på hunden själv men nedärvs till avkommorna. Endast ett klokt arbete med ultraljud och eliminering av kända bärare kommer i förlängningen att ge resultat. Det tror jag, baserat på de fakta som finns, forskningsstudier etc. etc.
Efter 30 års erfarenhet känner jag också mina linjer, jag vet bättre än någon annan vad som är deras styrkor och svagheter, jag har praktisk erfarenhet av vad som fungerar och inte fungerar. Det är otroligt sorgligt att uppleva att det finns dom som tror sig veta bättre och sen sitter där med defekterna, förlåt, det gör dom ju inte, det gör valpköparna och hunden…….

Inte en enda gång på 30 år har en annan uppfödare kontaktat mig och sagt: Du jag har funderat på att para x med y, vad tror du om det? Min tik är “si och så”, tror det funkar? Finns det något jag ska tänka på? Eller något liknande. 
Det har däremot hänt att man försökt få använda mina valpköpares hundar, och då de inte vet så vill de diskutera det med mig, men har då upplysts om att nej, det behövs inte, du har ingen skyldighet att berätta det för uppfödaren. Ja det har dom förstås berättat ändå, då dom liksom jag känner både ett reellt såväl som moraliskt ansvar. Men lite sorgligt är det. För rasen… som vi alla borde värna om.

Hur som helst, nu vet ni, om det nu dyker upp hundar med mina linjer bakom med allehanda hjärtproblem, HD/ED, ryggproblem, allehanda specifika allergier (ja de finns och de bör aldrig dubbleras, eller tredubblas eller fyrdubblas – (japp det sker), njursten, urinsten, kisseri-problem, veka temperament, stress, separationsångest, utåtagerande etc. Ja då är det något jag försökt avstyra men inte lyckats med.

Det här handlar heller inte om att alla hundar bakom dessa hundar ska baktalas, självfallet inte, jag har fler hundar med likheter i stamtavlorna själv. Utan problem, men alla uppfödare med lite erfarenhet vet att vissa kombinationer av hundar inte funkar ihop heller. 
Det här handlar om att vi måste vara öppna med de defekter som dyker upp och gemensamt försöka göra något åt det. 
Det kan man bara göra genom att föra en diskussion på rätt nivå och genom att informera varandra som uppfödare om vad som fungerar och inte. Så att andra kan ta beslut där man har möjlighet att väga in ett flertal parametrar.
Ja det handlar förstås också om att inte bidra till oseriös avel, speciellt när man har hundar som ger vitt och grått. Det är stort sug på dem i USA, i vissa kretsar då en del vill ha dem för att producera exotiska färger (vit/bruna, vit/grå, vit/beige) som de därmed menar bringar ett högre pris. Over there kan felfärgade hundar vara ett verkligt problem. Här i Norden/Europa förekommer inte de problemen som finns där, här blir de få felfärgade som föds trevliga sällskapshundar. Men därborta finns stora problem med sk “backyard breeders” vars hundar lever om inte alltid i misär så i förhållanden som aldrig skulle godkännas här i Sverige. Och de stackars tikarna paras ofta på löp efter löp efter löp. 
Det är således viktigt att ta reda på att man har med seriösa uppfödare att göra, som är anslutna till och aktiva i NCA och/eller regionala klubbar. Klubbar som aktivt och ständigt informerar om vikten av att köpa valp av seriösa uppfödare och vilka varningsflaggor man ska vara observant på.

Nu har jag fått veta att säden till en hund av vår uppfödning, från ovan riskkombination, spritts till USA. Självfallet känns det obehagligt att inte veta om den är hos en backyard breeder. Extremt dålig reklam för mig om Krambjörnar syns i deras stamtavlor, eller kanske ännu värre, hos en seriös uppfödare som drabbas av en mängd hjärtfel och andra svåra sjukdomar. Jaha, dom där Krambjörnarna, dom får man passa sig för för dom lämnar det och det. 😮 Ja det är en jävla soppa helt enkelt, men jag tänker inte stillatigande låta 30 års arbete rinna ut med badvattnet. Så enkelt är det.